Har funderat på varför personer inte lyssnar. Varför människan har det så svårt att för en stund inte se på sig själv utan koncentrera sig ett tag på någon annan och göra det helt och fullt med full förståelse och vilja. Har vi verkligen så lite tid? Eller är människan helt enkelt så självisk? Eller är vi helt enkelt så dumma att vi inte inser att våra närmaste vill att vi skall lyssna på dem? Hur kan vi inte se att någon är ledsen? Eller ser vi men blundar? Kanske vi inte vågar se. Är för fega för att ta oss an en annan persons problem, ens för ett litet tag? Jag tycker att en riktig vän inte är en riktig vän om denne inte kan lyssna. Och då lyssna på riktigt, med den omtanke och vänlighet som jag vet att alla människor har, någonstans inom en finns den...
Vill ha snö. Vill ha helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar