andas iiiiiin och andas uuuuut.

Försöker verka lugn men inne i mig pirrar det så vansinnigt mycket. Hur kan man vara så här nervös? Oj oj oj. Nya jobbet i morgon. Undrar om jag kan äta nåt alls i morgon bitti?

Har haft en fin helg med examensfester och bästa sällskapet som finns. Har hejjat på bidrag i ESC, ätit för mycket gott och fått nya fräscha slingor i håret. Min första (och kanske sista) och M:s första sommarlovsdag har fortsatt i samma anda. M och jag vi firade sommarlovet, nya jobbet och lönedagen med att shoppa saker vi tänkt köpa länge. Var sitt par skor fick vi och vi är så nöjda! Kvällen spenderade jag med min goda vän J - vi promenerade dryga 8 km i kvällssolen (!!, jag mätte på Eniro). Långa pratstunder behöver man verkligen ibland, eller hur?

Nu ska jag flumma igenom gamla studieanteckningar. Kanske det kan lugna ner mig några hekto. Äta choklad och mysa med M.

Håll tummarna för mig!

WOHOOO!!

Jag är så glad! Det pirrar i hela mig, jag känner en sådan underbar känsla i magen, vill bara hoppa och dansa!

Jag fick ett samtal i dag från jobbet jag sökt. Jag blev erbjuden vikariatet som socialhandledare inom äldreomsorgen i Jeppis och såklart tackade jag 'ja'! Hurra!

Åh, så spännande! Det kommer att bli så annorlunda än något annat jag varit med om, en hel massa kommer att ändras... men jag vill, vill vill!

På tisdagen nästa vecka börjar jag. Vikariatet räcker till maj -11. Oj. Wow!

Ber om att allt kommer att gå bra. Att jag kommer att kunna lära mig allt nytt, göra rätt och trivas bra. Ber om att allt här hemma kommer att gå bra trots att jag kommer ha mycket jobb.

Nu ska jag fira lite till :)

bort men hem.

I kväll efter att jag slutat mitt kvällsskift så skall jag och M samt min syster åka till den finaste platsen jag vet.

Där marken är ojämn, luften doftar sommar, huset är som en gammal vän - trygg och alltid lika välkomnande. Sjön kittlar mina tår och sköljer över stenarna på stranden med ett lugnande ljud. Stigarna är bekanta, det är som om mina fötter kan gå den utantill. Där finns inga vardagsbekymmer, all oro jag har tar jag inte med mig. Detta hus, med dess gräsmattor, ängen med sommarblommorna, den gamla bastun och sjön, är min fristad. Ett bo som jag haft sedan jag var mycket liten. Bestående. Kärt.

Där ska jag umgås med de jag tycker bäst om. Njuta av dofterna, låta den varma vinden trösta och bara kännas att jag finns till.

Jag ska till ett av mina hem. Vår villa.

Solsöndag?

Fyllde en vattenflaska. Skivade en ananas och lade halvorna i en plastlåda. Smörjde in mina axlar med sololja. Hämtade romanen och filten och begav mig ut på gräset utanför vårt köksfönster. Hann tänka "åh, så skönt och varmt!" innan molnen kom. Solen försvann och från björken droppade det kalla vattendroppar på mig. Typiskt. Gick in och hämtade en sjal att vira in mig i, tänkte inte ge mig i första taget. Men efter ett par kapitel i boken så tog jag mitt pick och pack och gick in igen. Otur. Igen. Suck.

"Vår i sommarkläder", sa mannen. Och det är ju faktiskt bara maj ännu. Kanske jag har en chans att bli brun före hösten fastän jag inte börjar riktigt än.

Släpper in solen genom köksfönstret i stället. Hoppas bara att inte någon mås förvirrar sig in i köket. Det skulle förstöra söndagen totalt.

funderingar.

Jag har haft en ledig dag i dag men tycker att jag inte tagit vara på den ordentligt. Men jag var tvungen att göra det som var mest brådskande och det tog en hel del tid.

Nu har jag skickat i väg en till arbetsansökan till ett vikariat som faktiskt skulle passa mig bra, det skulle tangera det jag är utbildad till, vilket inget annat jobb jag sökt till tidigare har gjort. I morgon ska jag posta en ansökan till, bara så jag inte är utan jobb i höst. Så väntar jag ju också på brevet från utbildningen jag sökt till. Mycket nu. Mycket nytt. Spännande. Nästan för spännande.

I morgon kassa-jobb. Känns ok. Men nu mys i soffan. Sen läsa ur gripande roman.