Känner mig förvirrad. Vilse någonstans mellan glad och ledsen. Fastkedjad i det som var och har inga krafter att komma loss. Suck. Bekymmer och funderingar som gör mig trött. M tycker att jag tänker för mycket. Det gör jag definitivt. Men det är det enda jag kan göra.
Borde leva mitt liv. Mitt eget. Inte andras. Se alla möjligheter. Och våga. Framför allt våga. Jag är nog en liten fegis. Jag vill inte göra andra besvikna, vill inte göra något som är fel, vill inte visa mig annorlunda. Men tänk om jag bara skulle förlora fotfästet för ett tag? Göra det jag vill just bara för att jag vill det. Vad skulle hända då?
1 kommentar:
lööv you <3 //you-know-who
Skicka en kommentar